Kära Tomten!

Hej Tomten. Jag skriver mitt önskebrev tidigt till dig i år. Med den gångna julen färsk i minnet så har jag lite reflektioner, baserade på årets upplevelser, om hur vi kan göra det bättre nästa gång.

Till att börja med: du behöver inte ta med dig så avancerade leksaker. Leksaker som kräver en vuxen, en manual och en komplett verktygslåda för att monteras samman. Det slutar med frustrerade föräldrar som inte får ihop sakerna. En leksak som kräver en manual är inte en leksak. Och barn behöver inte frustrerade föräldrar till jul. Eller någon annan dag heller, för den delen.

Kom istället med hopp, humor, trygghet. Och enkla leksaker. Enkla saker som uppmuntrar fantasin. ”Färdiga saker” uppmuntrar mer till begrundan, betraktelse, kontemplation.

Det behöver inte vara fel. Men vi är redan så många som bara betraktar och begrundar. I tystnad. Din uppgift är att skapa en generation av fantasifulla, nyfikna, kreativa medborgare.

Ta dig även tid att kliva av från släden och leka med barnen. Kurra gömma. Kull. Följa John. Herre på täppan. Hela havet stormar...

Dansa med barnen. Förvåna och överraska dom. Skratta med dom.

Tänk på det i alla fall.

Att söka jobb.

Här om dagen var jag på en intervju. En anställningsintervju. Som jag tidigare twittrat så gillar jag inte intervjuer. Det påminner mig om polisförhör, bara att intervjuer är mycket tråkigare.

Samtidigt har jag blivit expert på intervjuer, då främst anställningsintervjuer. Har varit på så många att min erfarenhet är väldigt stor inom området. I princip ovärderlig. Är helt enkelt expert. Jag kunde lika gärna jobbat som VD för Volvo, grundare av Youtube eller varför inte i kassan på Konsum i Midsommarkransen. Om det inte vore för att jag måste ta hand om mitt twitterkonto. Den här sommaren har det varit så hårt tryck att jag tog in två sommarjobbare, för att skicka dom på min semester.

I alla fall. Här får ni några tips och väl bevarade hemligheter om hur man går tillväga för att lyckas på anställningsintervjun:

Som regel är det bäst att dyka upp någorlunda ren. Hellre än smutsig i alla fall. Detta gäller dock ej om du söker jobb i Småland, då kan dina eventuella framtida arbetskamrater titta snett på dig. Då gäller det att försöka få den nya skjortan att se ut som om den använts i tre generationer.

Var absolut inte er själva. Jag menar, är du arbetslös så är det förmodligen någon typ av fel på dig. Skulle du även vara singel så är det förmodligen ordentligt mycket fel på dig. Du lär inte få något jobb. Var någon snygg, attraktiv och trevlig person istället. För att variera.

Fotboll är ett bra ämna att bryta isen med. Men tänk på att folk inte bara vill höra om din teori att ALLA hatar just ditt lag. Börja inte leta efter numret till Lars Åke Lagrell, Martin Hansson eller någon annan domare i intervjuarens telefonbok samtidigt som du anklagar honom för att fixa matcher.

Om du redan har ett jobb och dom frågar varför du vill byta, dra inte den där med: ”Bosse, den lata jäveln, han gör aldrig någonting, inte ett piss. Men han lyckas få allt beröm hur som helst”. Framförallt inte om det är du som är Bosse.

Det är god sed att titta intervjuaren i ögonen. Däremot räknas det som fult och oärligt att försöka hypnotisera honom. Låt bli.

Att du har suttit inne är inget att skämmas för, men undvik att nämna det. Om det nu inte var för skattebrott, för då känner du förmodligen igen intervjuaren från samma anstalt. Undvik då istället att nämna dusch/tvål incidenten.

När dom undrar om lön glöm då inte hur ekonomin ser ut idag. Att inte behöva betala för att jobba är bra. Ta det. Samma sak när det kommer till arbetstimmar. Att få komma hem samma dag som man gick till jobbet är vad som gäller nuförtiden. Var flexibel när det gäller den här punkten, gå helt enkelt ner i spagat när du förhandlar.

Det viktigaste dock är att undvika att ställa vissa frågor när ni börjar bli klara. Undvik att gärna följande frågor, framförallt i följ och utan andningspaus mellan dom:

- Var det lika bra för dig som för mig?

- Hade du lika trevligt som jag?

- Visst passar vi bra ihop?

- Visst ringer du mig?

- Är det här verkligen ditt riktiga nummer, kan jag ringa nu för att se om det stämmer?

- Ska vi fika ikväll så jag kan presentera dig för mina föräldrar?

- Men betydde det inget för dig?

- Jag har öppnat hjärtat för dig och du behandlar mig bara som en till på listan?

- Är jag bara ett nummer på en lista för dig att pricka av?

Undvik även att sticka in huvudet igen så fort du har gått ut genom dörren för att säga: Tjoho! Det är bara jag, jag saknar dig redan!

En annan viktig detalj är att undvika att bränna broar. Har dom valt någon annan, kör inte in med bilen i entrén. Skicka inte HA att väcka upp rekryteringspersonalen mitt i natten. Gå inte heller tillbaka för att hälla en dunk bensin över dig och bara gråta ut i en VARFÖR?? VARFÖR HÄNDER DETTA MIG??

Samtidigt, om dom nu skulle anställa dig och du måste börja jobba se till att inte komma in första dagen på kontoret och brista ut i en VARFÖR?? VARFÖR HÄNDER DETTA MIG??

AVATARER, AVATARER, AVATARER, GRATIS TWITTER AVATARER!

Eftermarknaden på gratis twitteravatarer har fullständigt exploderat på sistone. Självklart vill inte jag halka efter när det gäller bra affärer och därför presenterar jag härmed min kollektion:

Såhär gör du:

1) Spara ner den önskade avataren.
2) Lägg in den som avatar på ditt twitterkonto.
3) Klart!

Twitter hit och twitter dit...

För bara några dagar sedan så fick jag flera @mentions på twitter som påpekade att jag inte var lika rolig längre. Att jag hade tappat. Att mina tweets inte var lika bra som i början, osv. Därför bjuder jag er missnöjda kunder, på en gratis prenumerationsmånad på mitt twitterkonto. Ni får följa mig helt kostnadsfritt. Hoppas att det duger som kompensation.

Annars så får ni här ett urval av mina tidiga tweets, som ni uppskattade så mycket mera. Se det som dom försvunna sidorna ur den där twitterboken som det debatterades så mycket om igår. En debatt jag inte riktigt fattar blev så infekterad. Vad jag förstår så tycker många att boken är missvisande då bara kändistoppen finns representerad. Många av dom ovana twittrare. Kom igen. Är det värt att lägga energi på att klaga på det? Gör istället en egen bok. Sno konceptet rakt upp och ner fast med innehåll ni tycker är bättre. Lägger ni ner det arbetet, så lovar jag att få den publicerad. Mina tweets får ni använda hur ni vill.

Elitism finns på twiter liksom överallt annars. Tex så finns det många twittrare som anser sig vara lite finare i kanten än facebookanvändare. Andra twitteranvändare anser sig lite finare än twitteranvändare med färra följare, osv. Och ja, det finns många "kändisar" som använder twitter som enbart envägskommunikation. Eller som jag skrev igår:

Vissa kändisar tror att twitter bara är ännu en scen för dom att stå på, när det egentligen är en fest dom inte blev bjudna till

Men det är upp till dom. Det finns en unfollow knapp för oss andra. Alla får använda sitt konto som dom själv vill. Det måste vara var användares rätt att följa vem och hur många man vill. Själv har jag twittrat i snart 3 månader och har ca 1.500 följare. Tro mig, jag har fått både det ena och det tredje skrivet till mig. Då twittrar jag helt anonymt. Kan tänka mig vad vissa välkända personer, med många fler följare, får läsa.

Det faktum att många "kändisar", eller för den delen komiker, inte är så roliga på twitter betyder knappast att roliga twittrare gör sig bra som "kändisar", eller komiker.

Här får ni lite gammal skåpmat. Skriv ut, häfta ihop. Annars blockar jag er.

 

Att göra sitt twittrande lönsamt.

Det finns mycket folk därute som försöker förklara för oss hur vi ska använda twitter för att tjäna pengar, eller hur vi ska utnyttja samt använda tiden på twitter på bästa sätt. Dom flesta lika trovärdiga som en tandlös tandläkare eller en flintskallig doktor som påstår sig kunna ge dig din hårväxt tillbaka.

Har du hamnat på den här bloggen, så är du förmodligen en av dom som följer mitt konto MrBuskis på twitter. Då vet du att jag är en flitig användare. Jag använder kontot för små reflektioner, försök att göra mig lustig på aktuella händelser eller för att utbyta information.


Jag följer själv ganska mycket folk. För att ta del av information och få en nyanserad blick över hur andra upplever verkligheten. Visst, vissa av er följer jag bara för att ni har så följare. Det ser jag mer som en solidarisk handling. Jag gillar att gå och prata med kufen som sitter och snackar för sig själv i hörnet. Ibland.

Hur som helst, eftersom jag följer så många så har jag märkt att en av dom stora frågorna på twitter är huruvida man kan göra sitt twittrande lönsamt. Om man kan ta vara på tiden, så att den inte bara känns bortkastad.

Mina vänner, eftersom jag gillar att delge information så ska jag berätta för er hur man gör:


1. Gå till ditt konto på twitter.com
2. Längst upp till höger ser du en meny som rullar ner.
3. Välj sista alternativet på den menyn.
4. Stäng ner webläsaren och SÄTT IGÅNG OCH JOBBA.

Dessa fyra enkla steg funkar för mig.



MVH

Han med apavataren.

Japaner, japaner, japaner.

Det händer skit runtomkring oss dagligen. Om det inte är en diktator som skjuter på folk så är det jättevågor som sköljer över japaner. Och bortanför BBC, Aktuellt och Al Jazeera´s rapportering händer det förmodligen ännu värre atrociteter som vi aldrig får reda på.

Så har det alltid varit här och kommer så att förbli.

Hamnar du på den här texten så är det förmodligen för att du följer mig på twitter. Då är du fullt medveten om att jag mest skriver dumheter. Oavsett om dom är politiskt korrekta eller inte. Ibland, ursäkta om jag säger det själv, ganska fyndigt. Om poänglöst. Men rätt kul. Ibland bara torftigt och rätt tråkigt. Oftast felstavat eller ivägstressat från den där rulltrappsfärden upp från t-banan. Ni förstår. Det har varit sexrelaterat. Ibland gränsat till sexistiskt. Smårasistiska undertoner har gått att hitta, mm, osv, etc, bla bla. Allt har funnits där.

Ibland har det varit skrämmande att se reaktionerna på vissa tweets, men allt som oftast bara kul. Det känns verkligen som om dom som har varit med i leken ett tag kan jargongen och vi andra lär oss rätt fort. Visst finns ni, dom hopplösa, också där. Men vad vore världen utan er?

Idag när jag vaknade och såg bilderna från Japan så var första tanken: "shit". "SHIT". Andra tanken var, kan jag skämta om det här på twitter?

Och det är klart man kan. Jag har redan sätt flera, ganska misslyckade, försök.
Själv lät jag bli. Känner inget större behov i att fördjupa mig i anledningarna till att jag lät bli, men det kändes inte ok just idag.

Samtidigt vet vi alla att, låt det bara gå någon vecka, så är det ok att sätta igång med skojandet. Så funkar vi människor. Det som i nuet är "oj vad hemskt" måste vi imorgon skratta åt. För att avdramatisera och kunna gå vidare. Mot nästa hemskhet.

Däremot så måste jag säga att alla "å herregud vad hemskt" eller "vi tänker på er japaner" tweets inte är mer konstruktiva på något vis. Dom hjälper lika lite. Någon som har lagt ner tid att tänka ut (om än ett dåligt) skämt om det som händer, har förmodligen tänkt MER på det som händer än den som säger att dom tänker på japaner.

Lite som att tro att du stödjer dom drabbade för att du idag äter lunch på en sushirestaurang.

Visst tror jag att hela Japan gläds åt att vi tänker på dom. Men det hjälper föga när dom står på taket av en skyskrapa och hoppas på att det inte ska komma fler vågor.

Vi ska inte heller glömma att Japan är bäst rustat för denna typ av katastrofer. Ska ni/vi skänka tankar till folk så får ni inte glömma bort Indonesien, Filippinerna samt alla andra, betydligt fattigare länders kustlinjer. Där förödelsen kan komma att bli mycket värre och större om vågorna når fram.

Vill du tänka på dom drabbade på riktigt? Lägg energin på att hitta vettiga sätt att göra detta på och dela med dig av dom.

För är det en sak jag har lärt mig på mina dryga två månader på twitter är att vi faktiskt KAN göra skillnad. När vi sprider bra, vettig information. Inte bara när vi nöjer oss med att tänka på de drabbade.

Däremellan får vi såklart inte glömma bort att skoja, vara cyniska, ägna oss åt sarkasm och allt det andra twitter skapades för.

MVH
Han med apavataren

#6

Har ni någonsin undrat varför bara 5 av 6 barn gillar säckhoppning? Jag tycker att det är rätt uppenbart.